Lärare i skoldebatten

Det är många som tycker att lärarnas röster ofta saknas i skoldebatten. Jag tycker så. Men det är nog en sanning med modifikation. Vi är många lärare som aktivt debatterar, bloggar, delar med oss på Dela! och diskuterar i Förändra Skolsverige på facebook. Lärare skriver inlägg på Newsmill och engagerar sig fackligt.

Ändå känns det som att lärarna inte kommer till tals. Hur är det möjligt?

Förklaringarna kan vara flera. En är att vi är en heterogen yrkesgrupp där det sedan urminnes tider har funnits en slags hierarki. En annan kan vara att vi tycker så olika. En tredje kan vara att vi alltför snällt släppt debattarenan till andra. Till politiker. Till ”experter”. Till andra som har som enda merit att de själva har gått i skolan.

Det är hög tid att vi lärare kliver ut på arenan igen. Vi måste höras mer. Synas mer. Ta plats i skoldebatten på nya sätt.

Jag deltog i #merkateder tweetup idag och funderade mycket på det faktum att hundratals personer, lärare och andra skolintresserade, samlas under en gemensam hashtag på twitter för att diskutera skolutveckling. Dag efter dag. Det finns onekligen mängder av debattlystna lärare som inget hellre vill än att komma till tals. Lärare bloggar och länkar och twittrar och delar men här någonstans så saknas det något. För vi når inte ut ordentligt. Vi behöver en samlingsplats.

Vi behöver Skollyftet. En arena där vi som verkar i och för skolan kan samlas.

Avslutningsfrågorna i kvällens tweetup handlade om hur vi ska gå vidare. Jag ställde frågan: ”Vad vill vi med #merkateder?” och fick följande svar från @cyrran: ”Förändra medias bild av skolan, läraryrket? Visa engagerade lärare? Få politiker att lyssna? Utveckla skolan?” och detta från @metabolisterna: ”1) Föra den pedagogiska diskussionen (som vi är så svältfödda på) 2) föra den vidare till huvudmän och politiker”

Och där har vi ju kärnan i Skollyftet. Vi måste bli mer än bara en positiv motvikts-bild av medias granskning. Av endast goda exempel skapas inte framtidens skola. Vi måste få ett helhetsgrepp på skoldebatten och Skollyftet ska innebära allt detta. Och lite till. Av lärare. För eleverna. Och för oss.

Det är lite av det som jag funderar över ikväll. Vad tycker ni?

//Anna Kaya

Annonser

3 kommentarer

Filed under Skollyftet

3 responses to “Lärare i skoldebatten

  1. Problemet i debatten tror jag är det oundvikliga som alltid uppstår. Jag tror att ofta menar vi samma eller liknande, saker men i skrift tycks allt alltid bli så mycket mer tillspetsat. Jag tror till exempel inte att det finns någon som tycker att variation i undervisningen är dåligt. Inte ens skolminister Jan Björklund. Till och med han förstår antagligen att det finns flera sätt att lära sig på, att det blir roligare om man inte gör samma sak dag ut och dag in och han förstår säker också att man lär sig något bättre om man är intresserad av det.
    Problemen uppstår när man reagerar på begrepp utan att ta reda på vad den som använder begrepp *egentligen* menar. Jag brukar ofta använda följdfrågan: ”Hur menar du?” då mina elever kommer med en fråga eller ett påstående till mig. Jag inbillar mig att den frågan tvingar dem att granska sina egna tankar och begrepp och ofta kommer de till någon sorts insikt själva. Kanske är det så att debattörerna i sin önskan att orda sina tankar glömmer att fråga varandra vad man *egentligen* menar och det föder förmodligen en massa onödiga missförstånd.

    En central del av min undervisning är att förstå elevernas förförståelse om det jag vill att de ska lära. För de har alla idéer om vad kursen eller ämnet handlar om och dessa idéer kan göra det svårare eller lättare att lära beroende på hur jag tar dem i beaktande. Tre saker som jag vill veta innan jag påbörjar en kurs är; mina elevers förförståelse om ämnet, deras förutsättningar att lära och vad det finns för tolkningsmöjligheter i det jag lär ut. Jag försöker i mesta möjliga mån ta reda på dessa tre saker och kanske är det det som saknas i debatten om skolan. ”Kateder” betyder inte samma sak för olika människor.

  2. Stefan Svedberg

    ”Samtliga lärarutbildningar bör undersöka hur IT på lämpligaste sätt kan integreras i utbildningen för att ge de blivande lärarna den IT-kompetens som läraryrket kräver. Detta gäller inte minst i fråga om källkritik och kunskaper om barns och ungdomars IT-användning.”
    (En hållbar lärarutbildning, SOU 2008:109).

    Hej!
    I förslagen till ny läroplan och lärarutbildning betonas vikten av att informations- och kommunikationsteknik (IKT) utgör en nödvändig del av lärarutbildningen. Den moderna tekniken skall enligt dessa förslag användas som ett verktyg och då speciellt för aktiviteter som kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande (Prop. 2009/10:89).

    Utifrån denna förutsättning har jag i såväl lärarhandledning som skolrapporter beskrivit ”ett lärande arbetssätt”, som visar, hur elever tillsammans med hjälp av informationstekniken söker, sorterar, jämför, sovrar, sorterar och kritiskt granskar information samt redovisar sina kunskaper (se Svedberg & Lindh, 2008; Svedberg, 2009 och Svedberg, 2010).

    Den kritik, som framförts hittills, har i allt väsentligt utgått från ett teknikperspektiv. Utifrån detta konstateras att det hänt mycket på detta område sedan mina projekt genomfördes. Mitt fokus har dock icke varit tekniken utan snarare metodiken, vilket härmed inte nog kan och bör understrykas. Följande omdöme beskriver ganska väl mitt egentliga budskap:
    ”Du lyfter grundläggande frågor som är viktiga att diskutera även i det nya kommunikationslandskap som växer fram, men som … ofta offras till förmån för ingående och ibland ”pedagogiskt underutvecklade” diskussioner kring den nya teknikens möjligheter. I en tid då mycket är tillgängligt för många menar jag att det blir allt viktigare att problematisera relationen information – kunskap som du också berör i din bok.”

    Min avsikt med denna information är att visa på, hur IT kan användas i undervisningen på ett sätt som överensstämmer med den nya läroplanens intentioner. Det är min förhoppning, att bifogad artikel införd i Paedagogisk psykologisk tidskrift nr 4/2010 kan väcka intresset för ”ett lärande arbetssätt”. Om så önskas återkommer jag med en e-version av min bok ”Informationssökning med IT som ett led i ett undersökande arbetssätt – ett exempel på kollaborativt lärande”, vilken är avsedd att vara ett bidrag till det fortsatta pedagogiska utvecklingsarbetet. Du är välkommen att höra av dig!

    Med vänlig hälsning
    Stefan Svedberg
    fil.lic. i pedagogik

  3. Det är nu dags att låta forskningens resultat få genomslag i skoldebatten! V.g. se min sammanställning SKOLPOLITIKENS PUSSELBITAR.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s