Sambandet mellan lön och resultat

Jag läser i DN om att lärare i fyra skolor i Stockholm ska få ökad lön för att deras skolor har redovisat extra goda resultat. Det väcker en del tankar och jag tycker det skulle vara intressant om vi som engagerar oss i Skollyftet börjar diskutera frågan om sambandet mellan lärarens lön och skolans resultat.

Först och främst vill jag påpeka att jag tycker det är positivt att Stockholms stad nu väljer att väga in faktorn ”sent anlända elever” när de räknar på sina resultat. Detta har jag efterfrågat i många år för det ger ingen sann bild av verkligheten att bara prata om socioekonomisk bakgrund, kön och föräldrars utbildning när man jämför skolresultat. De ”sent anlända eleverna” är också en viktig aspekt som påverkar skolors resultat.

Men. Det är ju en sidodiskussion. Frågan är om lärares löner ska relatera till skolans resultat och framförallt hur vi kan garantera att detta inte leder till en betygsinflation i förlängningen. Det kan bli oerhört problematiskt när lärare vet att de betyg de sätter, och resultaten på de nationella prov de rättar, kommer att påverka deras löneutveckling. Ytterligare en fråga skulle kunna vara vad vi ska mäta och hur? Är betyg och nationella prov våra enda mätinstrument eller finns det andra sätt och andra förmågor som vi borde mäta? Kan lärarens prestation, som alltså borde vara det som lönesätts, verkligen värderas utifrån elevernas betyg och resultat i nationella prov? Borde man inte hitta sätt att mäta elevernas utveckling i stället för att mäta resultat?

Sedan undrar jag, är löneökningen en slags bonus, ett lönetillägg eller en löneökning? Och kommer anslaget fördelas lika på alla skolans lärare eller kommer det finnas individuella påslag?

Jag har många frågor men inga svar. Hur ser du på detta? Välkommen att delta i diskussionen!

Uppdaterat: Jag ser nu att Lotta Edholm (fp), skolborgarråd i Stockholm, har bloggat om samma ämne.

Annonser

12 kommentarer

Filed under Skoldebatt

12 responses to “Sambandet mellan lön och resultat

  1. Jag har länge efterlyst att det skulle löna sig för lärare att vara riktigt duktiga på sitt särklassigt viktigaste uppdrag, dvs undervisningen. Tyvärr kan jag inte glädja mig åt det som sker i Stockholmsskolorna.

    Betygsinflation är redan nu ett allvarligt problem och att som Expressens ledare säga ”lärare ta ert ansvar” är inte speciellt konstruktivt om systemet sedan belönar de lärare som ger ”glädjebetyg”. De här lönesättningsprinciperna riskerar att orsaka mer trixande med betyg etc. än stimulans för de lärare som gör ett riktigt bra jobb.

    Mitt budskap är istället: Följ upp lärarnas viktigaste uppdrag, Ge rektorer tid och kompetens för att sätta sig in i lärarens undervisning. Bara att veta att ens chef har en aning om hur man presterar i sitt arbete har kraftigt positiva effekter på prestation. Det är dags att börja med detta första steg.

  2. Den individuella lönesättningen syftar väl egentligen redan nu till att duktiga lärare, som har elever med bra resultat skall få mer lön. Att lönesystemet inte används på det viset och att det ofta handlar om andra saker för att få ”bra” löneökningar är en annan sak.

    Tycker att Stockholms initiativ är intressant, att mäta på skolnivå och då ge lärarna på den skolan möjlighet till en högre lön. Problematiskt dock att mäta hur goda resultaten är.

    Det stora problemet med lärarlönerna är dock inte hur vi fördelar löneökningar. Det är den allmänna lönebilden för lärare i riket. Lönen är för låg för att locka ungdomar till utbildningarna. Det är där vi måste lägga krutet. Upp med lönen för lärare för att locka dagens ungdomar in i läraryrket.

  3. I boken Freakonomics visar Steven D Levitt hur man kan studera data och statistik och hitta bakomliggande mönster och samband (http://www.freakonomics.com/ samt http://sv.wikipedia.org/wiki/Freakonomics)

    I en liten del av boken fokuserar han (och hans medförfattare) just på kopplingen mellan lön och studieresultat i skolorna. De visar otvetydigt att detta inte fungerar med resultatlön kopllat till betyg utan att man samtidigt får in fusk i systemet.
    Som han skriver ”Vem vill lägga sin framtid i 30 horminstinna ungdomars händer” 🙂

    Jag är ingen länk- och artikelsamlare som personlighet och kan därför inte servera bra länkar till en massa annan forskning i ämnet. Men jag vet att jag har läst flera avhandlingar som bl a visar att ekonomiska incitament egentligen bara fungerar om arbetsuppgifterna är väldigt enkla. Är arbetsuppgiften lite mer komplicerad och/eller komplex (som nog läraryrket får sägas vara) så krävs andra typer av incitament för att göra verkan.
    Bland ”superproffs” är exempelvis erkännandet av duktiga kollegor och det professionella ”etablisemanget” en mycket viktig drivkraft för att utveckla sig och göra bra ifrån sig.

    I detta ljus blir sänkningen av läraryrket i form av ”offer-argument” som ofta framförs (speciellt från ett av fackförbunden) direkt kontraproduktivt 🙂

  4. Hej alla
    Vi har flyttat till http://www.skollyftet.se
    Gå till vår nya webbplats och kommentera.

  5. Ylva Pettersson

    Jag instämmer i de frågor och funderingar kring betygsinflation och vilken forskning kriterierna för dessa lönepåslag grundar sig på. Men som lärare på ett estetiskt program med inriktning dans undrar jag även – vill man med dessa kriterier att inga duktiga lärare ska välja att jobba på t.ex. Es-dans? Vi har en mycket liten minoritet pojkar som elever, detta gäller över hela landet. Hos oss har vi haft sammanlagt kanske fem pojkar på tolv år, och detta ser inte ut att förändras tyvärr. Ska vi då inte kunna få del av detta bonussystem oavsett hur hårt vi arbetar? Vi har heller nästan inga nyanlända elever, inställningen till dansinriktningen på Es är av många anledningar inte särskilt positiv bland dessa grupper tyvärr. Ska detta då innebära att vi oavsett resultat och arbetsinsats aldrig kan få del av de högre lönepåslagen? Jag anser att duktiga, engagerade lärare med goda resultat ska ha mer i lönekuvertet, men jag tror att detta bör bygga på att en insatt, närvarande rektor får ekonomiskt utrymme och frihet att göra sådana lönepåslag.

  6. Peter Nilsson

    Provisionsbaserad lönesättning är väldig vanligt inom framförallt försäljningsyrken. Det som händer är att man går över lik för att få de bra kunderna, man baktalar och försöker nedvärdera sina kollegor i jakten på att övertyga chefen om att man själv borde få dessa kunder. Jag är övertygad om att det även kommer att gå till så även i det här fallet.

    Det som kommer att hända är att man precis som inom säljyrket får så kallade ”dörröppnare” som lovar guld och gröna skogar allt för att få kunden att köpa och sedan går dessa ”stjärnsäljare” vidare till nästa offer. Och lämnar skitjobbet med att få grejerna att funka till nästa gäng som skall städa upp efter dem. jag har sett det alltför många gånger för att tro att det inte kommer att hända i ett system som detta.

    Givetvis vill vi ha bra lärare, men grund frågan kvarstår. Vad är en bra lärare? Är det någon som sätter bra betyg på eleverna eller är det någon som ser eleverna använda kunskaperna eller vad???

  7. Precis! Jag håller med om att man måste mäta elevens utveckling, för det är ju den som påvisar framstegen. Men hur ska man kunna göra en sådan mätning? Det är frågan…

  8. Förutom mitt huvuduppdrag som klasslärare har jag även ett sidouppdrag som löneförhandlare och kan som sådan delge lite inside-information kring en av de fyra utvalda skolorna i Stockholm (utan att därmed bryta förhandlingssekretessen förstås). Lärarna på skolan fick som kollektiv en något mindre reallönesänkning jämfört med övriga Stockholmslärare – 2,50% (inflationen bedöms väl landa på 2,5-3,2% i år?). Det hela sköttes som en vanlig revision och traditionell förhandling (inga individgarantier, några fick kanske 1%, en annan 7%, så för de flesta blev det hursomhelst en reallönesänkning). Skolan verkar dock inte få några extra medel för det hela, utan måste tighta åt sin organisation för att få det hela att gå ihop. Att man har lyckats väl med både betyg och nationella prov stämmer, just här tror jag inte betygsinflationen är någon stor förklaring (även om jag delar Jans farhågor ovan i ett större perspektiv) – elevunderlaget gör att förväntningarna och förutsättningarna är höga respektive goda (det finns nog en handfull elever med utländsk bakgrund bland 1000 elever, skolan ligger mitt i ett villaområde där inget hus lär kosta under 5Mkr…). Så frågan ovan hur man mäter elevernas utveckling – och om det är den relativa eller den absoluta man vill åt – är högst relevant. Däremot är det självklart så att lärarna på skolan är värda sitt påslag, att några lärare på en skola får lite mer gör ju inte att andra lärare på andra skolor måste få mindre – i synnerhet inte i en kommun som förra året gick 1,7 miljarder i vinst!
    Jag vet inte vilken effekt ”satsningen” haft på lärarna på de aktuella skolorna, men jag har konkret sett att den inte direkt ökat motivationen och engagemanget i skolan på andra sidan motorvägen…

  9. Margareta Elfgren Alsiö

    Självskattning är svaret! Plus professionens formativa samtal kring det lärargruppens resp. skolans självvärderingar tillsammans visar. På så vis får vi en utvecklande process som leder vidare år från år.
    Den som önskar höra mer om detta önskar jag ska höra av sig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s