Tag Archives: lärarrollen

Sambandet mellan lön och resultat

Jag läser i DN om att lärare i fyra skolor i Stockholm ska få ökad lön för att deras skolor har redovisat extra goda resultat. Det väcker en del tankar och jag tycker det skulle vara intressant om vi som engagerar oss i Skollyftet börjar diskutera frågan om sambandet mellan lärarens lön och skolans resultat.

Först och främst vill jag påpeka att jag tycker det är positivt att Stockholms stad nu väljer att väga in faktorn ”sent anlända elever” när de räknar på sina resultat. Detta har jag efterfrågat i många år för det ger ingen sann bild av verkligheten att bara prata om socioekonomisk bakgrund, kön och föräldrars utbildning när man jämför skolresultat. De ”sent anlända eleverna” är också en viktig aspekt som påverkar skolors resultat.

Men. Det är ju en sidodiskussion. Frågan är om lärares löner ska relatera till skolans resultat och framförallt hur vi kan garantera att detta inte leder till en betygsinflation i förlängningen. Det kan bli oerhört problematiskt när lärare vet att de betyg de sätter, och resultaten på de nationella prov de rättar, kommer att påverka deras löneutveckling. Ytterligare en fråga skulle kunna vara vad vi ska mäta och hur? Är betyg och nationella prov våra enda mätinstrument eller finns det andra sätt och andra förmågor som vi borde mäta? Kan lärarens prestation, som alltså borde vara det som lönesätts, verkligen värderas utifrån elevernas betyg och resultat i nationella prov? Borde man inte hitta sätt att mäta elevernas utveckling i stället för att mäta resultat?

Sedan undrar jag, är löneökningen en slags bonus, ett lönetillägg eller en löneökning? Och kommer anslaget fördelas lika på alla skolans lärare eller kommer det finnas individuella påslag?

Jag har många frågor men inga svar. Hur ser du på detta? Välkommen att delta i diskussionen!

Uppdaterat: Jag ser nu att Lotta Edholm (fp), skolborgarråd i Stockholm, har bloggat om samma ämne.

Annonser

12 kommentarer

Filed under Skoldebatt

Gamla konflikter blir nya möjligheter

Skolan är osexig tas omvärldens upplevelse av skolan som något tråkigt upp och bland annat nämns ”skolskan” som en barriär. I Skoleriska begreppshierarkier så diskuterar signaturen Morrica också hur stor striden är kring orden. Tänk att ordet ”lärare” använt på fel sätt kan få stora strider att blossa upp. Istället för att fastna i konflikterna kring orden, fastna i konflikterna mellan oss, tänkte jag undersöka typiska konfliktområden och visa på att de innebär stora möjligheter. Då kanske vi tillsammans kan visa upp en bild av skolan som är mycket mer lockande för omvärlden.

Temaarbeten och läromedel har varit två områden där oerhört många lärare kan berätta som svåra konflikter, fackföreningar som positionerar sig och rektorer som kör över stora grupper lärare. I mitt blogginlägg Undervisningssätt ska införas med kompetens så funderar jag kring att själva grunden till dessa konflikter är att det tas för lite hänsyn till befintlig kompetens. Det finns ett felaktigt fokus på att åstadkomma besparingar som gör att det blir ett obehagligt spel som leder till konflikter. Ett fokus på elevernas lärande kan kombineras med en sund ekonomisk tanke om att alltid väga kunskap/lärartid vid val av undervisning. Inlägget Om pedagogiskt ledarskap får mig att tänka att ett modernt lyssnande ledarskap kan genom att tillföra lite pengar till det som är viktigt åstadkomma underverk. Då hittar vi de oanade kompetenserna som någon lärare inte vågat visa upp. Då blir det vi åstadkommer något att visa upp, något som väcker intresse hos vår omvärld.

Vi människor är dåliga på ordet ”inte” och om vi inte ska tänka på isbjörnar så kan vi tänka på en varm havsstrand med palmer och rätt vad det är så kommer det en isbjörn gående där. Elevfokuserade arbetslag är något som jag är positiv till men de lanserades ofta som ”inte” ämnesgrupper och samtidigt som skolor minskade den tid som var avsatt för att sköta laborationsutrustningar. Många kände det som att deras kunskapsuppdrag naggades i kanten. Ett annat problem var att på många ställen användes det för att tvinga fram hjälp till obehöriga lärare som inte kunde tillräckligt. Ifall vi minskar på de obehöriga lärare och lämnar lite mer utrymme för att odla ämnena så kan de etablerade arbetslagen upplevas som något positivt att samlas kring. Framför allt ska vi dock komma ihåg Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft.

Konfliktområden kring olika sorters kompetens, undervisningsmetoder och sätt att samarbeta kan också vändas till något positivt med hjälp av länken ovan. Mötas eller inte mötas tar upp diskussionen kring att vara konstruktivare och mer samstämmiga i att söka kommunikation och hitta gemensamma ord. Det ”utvidgade kollegiet” på internet är en skön möjlighet att etablera samarbete och skapa ett bredare erfarenhetsutbyte mellan lärare så att vi inte är så utelämnade åt skolledningar och huvudman för att få relevant information. Då kanske vi till och med kan få en bra diskussion kring fakta, förståelse och kreativitet och hur dessa hänger ihop med varandra och hur olika undervisningsformer påverkar olika slags inlärning. När fakta blir meningsfulla är en intressant start på denna diskussion.

Visst har vi en stor möjlighet att göra gamla konflikter till nya möjligheter.

Jan Lenander

Lämna en kommentar

Filed under Skoldebatt, Skolutveckling

Är debatten öppen för alla?

Trots att jag tycker Skollyftet har varit väldigt tydliga med att vi ser oss som en motvikt, ett komplement till, den övriga skoldebatten så möts vi ändå av skepsis. Ofta från medias sida.

Idag postades mitt rundgång i skoldebatten-inlägg på Second Opinion och strax därefter fick jag denna fråga av Malin Lernfelt, ledarskribent på GöteborgsPosten.

Någonstans har vårt budskap inte nått fram. Jag kan inte minnas att jag eller någon annan i Skollyftet har kritiserat det faktum att andra än lärarutbildade ska få diskutera skolan. Det är ju precis tvärtom. Vi anser ju att ”alla andra” har mer att säga till om i skoldebatten än vi lärare har. Och det är det vi vill ändra på.

Nu tror jag att Malin Lernfelt förstår vad jag menar men risken är ganska stor att andra (journalister?) kommer att tycka och tänka runt denna fråga, därför väljer jag att än en gång förtydliga var Skollyftet står i skoldebatten.

Vem som helst, var och en av oss, bör tycka och tänka till om skolan. Alla har en relation till skolan för alla har gått i den. Alla som vill får således yttra sig och delta i diskussioner och debatter. Inga konstigheter där.

Sedan har vi dilemmat med talutrymmet. Politiker har, av naturliga skäl, ett stort talutrymme. Även journalister har ett stort talutrymme eftersom de ofta styr över debattarenan. Lärarförbunden har ett relativt stort talutrymme men eftersom vi har två lärarförbund som inte alltid strävar åt samma håll, och som dessutom har svårt att komma överens, blir lärarnas röst inte tillräckligt stark. Kvar har vi elever och föräldrar som får minimalt med talutrymme i skoldebatten.

Detta vill Skollyftet ändra på. Skollyftet vill att lärarnas röst ska bli starkare och tydligare. Vi vill, precis det som GP efterfrågar i dagens ledare, visa vägen. Och vi vill, precis som Eva-Lis Sirén efterfrågar i dagens DN, höja våra röster rejält.

Vi anser att vi har lika stor rätt att ta plats på den stora skoldebattarenan som journalister och politiker. Vi är inte ute efter att ta över debatten och vi anser inte att vi har tolkningsföreträde. Däremot så anser vi att vi är bättre lämpade att uttala oss om vissa saker som rör skolan. Den som inte har en lärarutbildning kan, och bör, inte uttala sig om hur lärare ska bedriva sin undervisning. Vi lärare har tydliga styrdokument som vi arbetar efter. Styrdokumenten talar om vad eleverna ska utveckla för förmågor och vad skolan, läraren och rektorn ska göra och varför. Men styrdokumenten talar aldrig om hur vi lärare ska undervisa. Den frågan överlåts åt lärarprofessionen. Har vi inga styrdokument som styr över lärarna på den punkten så ska inte politiker och journalister heller göra det.

Så, självklart får, och bör, alla delta i skoldebatten. Men undergräv inte lärarnas yrke genom att tala om hur vi ska undervisa. I så fall behöver vi ingen lärarutbildning över huvudtaget. Låt lärare uttala sig om hur undervisning ska bedrivas och vilket undervisningssätt som gynnar vilken elev så den eleven kan utvecklas maximalt. Det är ju, trots allt, vårt uppdrag.

//Anna Kaya

5 kommentarer

Filed under Skoldebatt, Skollyftet, Skolutveckling